Vem är Edvin? | Kontakt | Var ligger Hangzhou? Att exjobba utomlands | Till Viktor i Kina > | Till Sonja i Kina >
RSS Feed Måndagen den 26 november 2007
Marathonrapport

Igår (söndag) avverkades då Shanghai International Marathon. Utifrån förhållandena så gick det ganska skapligt. Tiden för min del blev 4h1min16sek. Med tanke på hur pass fräsch jag kände mig efter, så känns det bra att man kunde springa lite fortare än i Stockholm trots att jag var betydligt sämre tränad nu. Det beror nog på att de var lite bättre löparväder dagen till ära samt en lugnare öppning. I Stockholm fick man ju känna av väggen å det grövsta, gårdagen var "ett ganska bra träningspass" som min bror brukar säga då och då. Det är klart att det är slitsamt att ta sig genom hela distansen, och det är just längden som sliter ut en.

Tänkte jag skulle sammanfatta lite hur jag upplevde loppet här nedan men först så börjar jag att berätta lite mer om hela helgen. Fredagen började med ytterligare en pasta-frukost och jag kände mig rätt less på pasta vid det laget. Men kör man på egensnickrat kostprogram baserat på kvantitet snarare än kvalitet så är det bara att bita ihop. Vid tidig lunchtid hoppade Erik och jag på tåget till Shanghai, Antonio hade åkt buss i förväg för att möta sin farbror på flygplatsen.

Väl i Shanghai började vi att åka till nummerlappsutdelningen, där hade man som det brukar vara en liten mässa, men vi blev ganska kortvariga. Därefter tänkte vi att vi måste fylla på med mera käk och tog oss raskt till IKEA som inte låg intill anläggningen där vi fick våra nummerlappar. Jag vägde mellan en pasta bolognese eller köttbullar med strips... Köttbullarna såg rätt trista ut så jag klämde till på en pasta, lika bra att fortsätta på inslagen väg, liksom. Eftersom IKEA i Shanghai ser ut som de flesta andra IKEA fick vi så lov att gå igenom hela varuhuset innan vi kom ut. I slutändan fanns en hörna med svensk mat. Vi köpte på oss geléhallon, salta fiskar och pepparkakor. Pepparkakorna smakade riktigt fint så här i närheten till advent, trots att man inte märker mycket av julstämning här i öst. Därefter begav vi oss till hotellet där vi mötte upp Antonio och hans farbror Angel. Efter lite vila på hotellet träffade vi en kompis till Erik, Markus för att käka lite middag med honom, en riktigt trevlig kväll, men tidigt i säng var melodin.

Lördagen planerade vi att gå så lite som möjligt, det gick sådär. Tristessen tvingade oss ganska snart ut på gator och torg och vi knatade runt lite här och var. Ett besök på H&M blev det och Erik handlade upp hela resekassan... Dagen avslutades med en middag som åt vi allihopa tillsammans med stor andakt eftersom allvaret började tränga sig på. Nu hade även Maria anslutit eftersom hon gärna ville heja fram oss på söndagen.

Söndagens revelj var tidig. Redan klockan fem drog alarmet igång och vilan var slut för denna natt. En liten frukost bestående av några skivor bröd och en yoghurt fick räcka, som jag nämnde ovan så hade ju kostintaget de senaste dagarna baserats på kvantitet, vidare hungrig var med andra ord inte. Enligt dagsprogrammet var tid för registrering 06.30, på Najing road, inte långt från Peoples Square. Vårt hotell låg cirka tio minuters gångväg från startplatsen vilket var alldeles perfekt.

Vid starten var det lite struligt och det visade sig snart att registreringen inte verkade finnas. Så för att fördriva den sista timmen så blev det några toabesök och lite snack. Allteftersom började folk att radda upp sig i startfållan och någon seedning eller sådant var det inte snack om. Hel- och halvmarathon löpare stod huller om buller. Vi hamnade rätt långt bak vilket gjorde att det tog ca 5 min att komma till startlinjen.

Nu tänkte jag skriva mer om loppet och enklast är nog om jag delar upp det i delar.

0-5 km: här gick det mesta fin fint. Banans inledning var läcker när man sprang inne i de riktigt centrala delarna. Gjorde en del stilstudier på olika kineser och iakttagelserna från Hangzhou maran gick igen. Vi sprang förbi folk med alla möjliga och omöjliga kläder. Tuffast var nog snubben i ett par Converse Allstar som hade en nummerlapp för hela distansen på bröstet. Där snackar vi noll dämpning. Förvånansvärt många kineser envisas med att springa med sitt överdrag hängande i gympapåsar på ryggen, fattar inte varför när man kan lämna överdraget till organisationen utan avgift.

5-10 km: allt flöt på bra och vi banan var fortfarande intressant. Än så länge hade vi inte gjort många höjdmetrar och varje gång man frågade Antiono om han hade någon värk svarade han självsäkert "Ask me in one hour".

10-15km: Fortfarande inga problem. Banan var något mer kuperad och man märkte att vi började lämna de centrala delarna. Man såg en del kärva gubbar alltså. En gubbe sprang så snett att man undrade om han var på väg att springa av vägen. Konstigare teknik att springa på får man leta efter. Såg ut som han skulle kunna springa snabbare åt sidan än framåt. Vart fjärde steg han tog stönade han rätt rejält. Han måste man ju bara slå tänkte jag.

15-20km: Jag kände mig ruskigt fräsch fortfarande. Vid ungefär 17 km delade banan sig och till höger sprang halvmarathonlöparna. Det var inte ens så man var avundsjuk på att de nästan var i mål. Antonio gapade "Girls to the right and man with big balls to the left" och vi skrattade ganska gott. Strax efter vägskälet kom banans tyngsta stigning på ca 20 höjdmeter utdraget på 500m, ingen vägg direkt. Vi hade även sällskap med en riktig publikfriare i form av en gubbe som lät som en fågel så ofta han fick chansen. Ganska dryg efter ett tag...

20-25km: Efter vätskan vid 20 km släppte Antonio och Angel. Jag ville försöka hålla konstant tempo och Erik hängde på. Efter en knapp km började Eriks mage att strula och jag väntade in honom. Vi diskuterade lite och han sa att det kändes bättre, så vi gick tillbaka till det gamla tempot. Halvmaran passerades på ganska exakt 2h. Efter ytterligare någon kilometer var Erik osäker på sin mage och sa åt mig att fortsätta i samma tempo medan han skulle försöka slå av lite. Så nu var man solokvist.

25-30km: Benen började kännas lite sega och man kände definitivt att man rört på sig ett tag. Även jag började känna ett behov av att uträtta ett toabesök modell stort. Jag försökte att kolla efter toaletter men misslyckades, istället förberedde jag mig för det värsta och plockade två svampar som delades ut för att svalka av sig. I värsta fall var planen att bara vika av till sidan av vägen och dumpa... Tur var slapp jag det. Men ett tag var jag riktigt osäker. Banan hade nu övergått mer till att slingra sig fram genom ett nästan industriområde och var riktigt trist.

30-35km: Benen kändes skapliga men magen var snäppet värre. Jag lyckades hålla den i schack och jag försökte tänka på annat. Den här delen av banan hade lite mer publik omkring sig så jag var inte lika sugen på att behöva ta till nödplanen.

35-40km: Inte helt oväntat den tyngsta delen på banan. Den innehöll faktiskt två stigningar och stora delar gick i en fil på avstängd motorväg. Riktigt trist löpning. Mellan 38-39 km var nog värst, då hade man helt enkelt utnyttjat en spikrak gata och dragit banan cirka 600m åt vardera håll. Man sprang alltså och mötte varandra i drygt 1 km. I slutet av gatan mötte jag gubben som sprang snett igen, men ingen annan i vårat sällskap. Erik har ju fått hört vem han har fått stryk av i vilket fall. :) Magen uppförde sig okej denna del och man hade bara målskynket på näthinnan.

40km-42.195m: Den här sträckan slutar man ju tänka. Eller man kan ju vända det positivt och tänka som Erik var inne på, att smärta är bara vekhet som lämnar kroppen. Strax innan 41 km skylten såg jag två äldre damer jag bara tvunget skulle om. Jag försökte tänja steget så gott det gick och turligt nog var jag snart förbi. Därefter var det en liten stigning och jag började skymta röda målbanderoller bakom. Jag klippte på än värre och sprut det kan man ju alltid dra av. Fick lite medlut och jag kände hur jag plockade placeringar. Men när banderollen var otäckt nära upptäckte jag att det inte var målet, jag svor inombords och det ända jag tänkte var att "är det 1 km till så ska jag f*n hålla hela vägen". Jag började oroligt kolla mig omkring och såg att det var en skarp vänstersväng efter det jag trodde var mål och av distansen återstod ungefär 195m. Det var bara knipa ihop ögonen och sprinta sista biten, tiden blev som sagt 4.01.

Direkt efter målgången kände jag såklart ganska slut men några minuters vila gjorde gott. Marathon är en mäktig sträcka som jag har stor respekt fö. Nu när jag sitter här ikväll så känns det kanon att jag tog mig i kragen och genomförde trots den lite krångliga anmälningsproceduren. Ännu roligare var att jag lyckades övertyga två polare att hänga med. Både Antonio och Erik gjorde storartade insatser! Antonio på 195 cm och 2½ månaders träning är imponerade. Erik körde på sex veckors programmet och imponerar även han. Antonios farbror räknas knappt eftersom han har sprungit 10-talet marathon, så där ligger man i lä.

Långt blev det. Hoppas jag inte tråkar ut de som inte gillar löpning. Tyvärr hade jag bommat att ladda min kamera, men jag har fått några bilder av Erik. Fler kommer så småningom.

Kommentarer
  • Hejsan Edvin! Kul att kunna följa din Kina-vistelse så här. Det är intressant läsning, speciellt som jag snart ska åka till Kina. Ha det fortsatt bra där borta så ses vi i sinom tid.
    [2007-12-03 12:02:42 av Jonathan Viklander]

De fem senaste inläggen
2008-01-09 (Edvin) - Inne på sluttampen.
2007-12-25 (Edvin) - Julhälsningar från Öst
2007-12-11 (Edvin) - Kylslaget.
2007-12-04 (Edvin) - Släktträff
2007-11-26 (Edvin) - Marathonrapport

Edvins andra inlägg
2008-01-09 - Inne på sluttampen.
2007-12-25 - Julhälsningar från Öst
2007-12-11 - Kylslaget.
2007-12-04 - Släktträff
2007-11-26 - Marathonrapport
2007-11-23 - Shanghai nästa...
2007-11-13 - Hangzhou ½-marathon
2007-11-07 - Censurerad.
2007-10-29 - Gula Berget eller Kejsarens Berg?
2007-10-21 - Shanghai marathon, klart och betalt.
2007-10-14 - Hot Pot.
2007-10-08 - Tv-torn, Isbar och F1
2007-10-04 - F1 i Shanghai!
2007-09-26 - Mid-Autumn Festival
2007-09-20 - Oväsen i Kina.
2007-09-16 - Slut på marscherandet.
2007-09-12 - Ingen havregrynsgröt.
2007-09-10 - Snart inne på tredje veckan
  Bildgalleri...
¤ Redigera Vem är Edvin? | Copyright © 2007 Edvin Remb. All rights reserved.
edvin.remb(at)gmail.com | 2007-11-26